Äntligen är våren här på riktigt!
Är verkligen ingen vintermänniska, skulle helst gå i ide hela vintern om det vore praktiskt möjligt.

Här promenerade vi idag. Utan snö. Utan att halka. Utan ATT FRYSA!

Idag har Mitzi fått ligga i den innätade kattgården. Det trivs hon toppen med fast den inte är mer än kanske 6x3 meter. *gissar*
Hon har samlat en massa jordigt skräp, träbitar, ben och leksaker som hon ligger och myser med. Hon har varit där förut men inte så länge som idag.
Jag har koll på dem genom fönstret hela tiden eftersom det är en innätad altan som går längs med stugan.

I förrgår så skulle jag ut på morgonpromenad med Mitz. Vi brukar gå på en skogsstig med berg på ena sidan och vatten på andra sidan. Iallafall så gick vi där som vanligt, Mitzi var lös, och rätt vad det var så hoppar hon ut på isen. Jag ropade men hon bara fortsatte utåt på den tunna isen.
Jag blev riktigt rädd och började springa åt andra hållet så hon skulle följa med mig. Japp hon vänder men i samma sekund som hon gör det så brister isen. Vilken panik!

Jag rusade ut i vattnet men kom bara fram till iskanten som var i höjd med mina höfter. Mitzi var ca. 10 meter för långt bort. Försökte lägga mig på mage på isen men den höll inte till min förfäran. Började slå sönder isen för att komma närmare medan jag försökte locka Mitzi att simma till iskanten och släppa det lilla flaket hon klamrade sig fast vid. Till slut så släppte min tappra vovve flaket och tog sig upp på isen och i land.
Vi sprang hem, hon helt blöt från topp till tå och jag blöt upp till magen. Mitzi var dock lika glad för det, hon var helt obrydd över vad som hade hänt.

Efteråt började jag tänka på hur illa det hade kunnat gå. Hon hade kunnat hamna under isen. Blir helt gråtfärdig bara jag tänker på det.

Tro bara inte att hon lärde sig något. Nädå dagen efter skulle hon ut på den tunna isen igen men nu lydde hon direkt iallafall. Nu har iallafall äntligen isen släppt här idag så jag kan känna mig lugn.